Wolfsirius Cloud Mystery

Valp: Cloud är född 16 februari 2005 och så här med facit i hand kan jag nog påstå att han var en ganska lätt valp, för att vara SWH då. Visst fanns det stunder då jag verkligen ifrågasatte vårt rasval och det hände väl en och annan gång att jag bröt ihop och funderade starkt på att skicka tillbaka honom till Finland, men så är det väl alltid med valpar??  Några små egenheter han hade var den fula ovanan att nafsa en i ansiktet när han hälsade. Gudars vad ont det kunde göra!! En gång fick han ett rejält grepp om min läpp-piercing och slet bort kulan. Med tårarna sprutande var jag helt övertygad om att han klöv hela läppen på mig, vilket som tur var inte hände. Även Kim fick sin beskärda del av det där och när Cloud en gång nöp även honom i läppen gick han ned på knä...varpå Cloud nöp till honom i örat också så att blodet skvätte. Som tur var växte han ifrån det där beteendet och när han var runt 6 månader slapp vi få ansiktena söndertrasade, av tänder i alla fall. För det där med att vifta runt/krafsa med tassarna har han INTE vuxit ifrån och lär aldrig göra heller. *L*

Nätterna tillbringade Cloud till en början i våran säng, ovanför Kims huvud mellan säng gaveln och kudden låg den lilla valpen och sov som en gris hela natten. Då Saarloos valpar växer otroligt fort blev det där utrymmet snart för litet och Cloud valde själv att flytta ned på golvet. Han hade till en början även det klassiska halv elva rycket, vilket innebar att man skulle fara runt som en tok i sängen och bita på allt och alla i 20 minuter innan han tillslut nöjd med sina bedrifter föll ihop och somnade. 


De första veckorna var Cloud som valpar i allmänhet, framåt, nyfiken och ett riktigt yrväder. Efter en tid märkte man dock av att han var något reserverad mot främlingar så som rasen ofta beskrivs. Inte paniskt reserverad i och för sig utan mer lite försiktig. Han avskydde dessutom att buren, åka buss var vansinnigt otrevligt och bil likaså. 


Cloud genomgick även en fas då ALLT skulle tuggas på och möbler var det han fattade mest tycke för. Stora rums bordet fick rundade hörn och något skalade ben, den nya hall byrån vi hade köpt fick snart en begagnad look, hörnsoffan pryddes av ett hål precis lagom att stoppa ned röven i osv. Det var en väldigt intensiv period av tuggande men tack och lov inte långvarig.


Rumsrenheten infann sig strax efter 11 månaders ålder och i samma veva började Cloud att lyfta på benet. Lite vingligt till en början men övning ger färdighet.


 Unghund: Den lilla valpen var snart ett minne blott och istället hade vi nu en reslig unghund att ta hand om, en väldigt trevlig sådan i och för sig. Det tog ett tag för Cloud att fatta att hans kropp faktiskt hade blivit avsevärt mycket större vilket kunde göra hans hälsnings ceremonier en smula smärt samma. När han exploderade av glädje rammade han det mesta, viftade vilt med tassarna och klöste våra armar sönder och samman. Han var en trevlig och lättsam hund som fanns sig i det mesta vilket gjorde att han var lättare att ta med på olika saker än de andra. Enda som egentligen fick honom att gå upp i molekyler var när Neddy löpte, då kunde han utan tvekan äta sig igenom både trä och betong i sin iver att komma åt henne.


Vuxen:  Med en höjd på 68 cm och en match vikt på runt 35 kilo landade han då tillslut i vuxenvärlden vår "lilla" Cloud. Han har blivit en väldigt trevlig hund med jämn och fin mentalitet. Som de flesta Saarloos är han något reserverad mot främlingar men på ett ganska sunt sätt enligt mig, han flyr inte undan i panik utan är bara lite avvaktande. Han är en kille som tar det mesta med ro och finner sig i nya situationer, han är svårmotiverad men absolut inte dum. Han KAN massa saker, han vill bara inte göra dem när man ber honom om det. Bilåkning fungerar numera mycket bra men att få IN honom i bilen är fortfarande ett helt företag. Väl där ser han ut att njuta av turen och varken kräks eller dreglar nämnvärt, till skillnad från många andra Saarloos.


Cloud älskar att gosa och att få öronen masserade är himmelriket för honom. Han har stulit en stor bit av mitt hjärta den här hunden. Jag tappar nästan andan ibland av hur vacker han är och när han ömt lägger sitt STORA huvud i min famn och "ber" mig gosa med honom tackar jag gudarna för att jag har fått möjlighet att stifta bekantskap med en så underbar varelse som dessutom verkar trivas i min närvaro med!