Wolfsirius Ginger Frost

Valp: 22 oktober 2006 kom Frost till världen och det var inget lätt beslut att fatta när vi blev erbjudna att köpa denna röda lilla Saarloos hane. Fem hundar är mycket och vi diskuterade en hel del både här hemma och med uppfödaren innan allt bestämdes. Men trots en hel del frågetecken och oro inför framtiden så kom han i alla fall vår lilla Frost och när jag för första gången kramade om honom på Borås centralstation 12 december 2006 försvann mina tvivel.


 I början var Frost väldigt nervös och rädd för allt ute: ljud, människor som passerad, bilar,  "mystiska saker" osv.. De mesta fick honom att nästan panikartat rusa iväg till dörren igen vilket resulterade i att det här med att kissa och bajsa ute inte var alls populärt utan helst av allt avklarades inne istället. Vid 4 månaders ålder började han sakta men säkert tycka att det var ganska tryggt på våran baksida och uträttade i alla fall 90% av sina behov där. Han var söt som socker och den snällaste, mest undergivna lilla valp man kunde tänka sig. Att  ens komma på tanken att ifrågasätta sin plats i flocken existerade inte i Frosts värld. Det allra lustigaste med honom var alla hans små ljud han hade för sig. Han pratade OTROLIGT mycket (även när han sov) och det påminde en hel del om hur Chewbacca i Star Wars låter faktiskt. En kombination av massa grymtningar och knorrande som kunde få även den mest kallhjärtade person att smälta. Sen fällde han öronen platt bakåt och smackade ljudligt när han ville gosa med så man kunde inte annat än att älska ihjäl honom.


Unghund: Ju mer Frost växte desto vackrare blev han och hans rörelser utvecklades till något som inte är av denna värld. Han har ett steg och en gång som fullkomligt tar andan ur en, han flyter fram och det ser så lätt/naturligt ut. Helt enkelt perfekt! Han är en känslig och väldigt mjuk hund och hans timida personlighet gör mig ganska överbeskyddande vilket inte direkt gynnar honom tyvärr. Det känns ofta fel att pressa honom när han finner situationer obehagliga men ibland gör vi faktiskt skrämmande saker som ringträning osv. Bilåkning gör Frost extremt stressad och resulterade inte bara i att han dreglar kopiöst, han bajsar ofta på sig med.


Gentemot folk han känner är Frost väldigt kärleksfull och kontaktsökande, han blir över lycklig när bekanta hälsar på och då är det svårt att tro att han verkligen är en blyg hund. På promenader ihop med andra hundar ökar hans självförtroende också avsevärt och då kan han till och med tuffa till sig en hel del. Han är en godis tok som är ganska lätt tränad men även där lite försiktig. Man får vara väldigt övertydlig och slösa ordentligt på beröm. Att hoppa och att hoppa högt  är något som han är vansinnigt duktig på, han seglar över barngrinden här hemma från sittande utan problem.

 Frost ÄR bortskämd, i mina ögon är han fortfarande en liten försvarslös valp som behöver min backup. Detta vet han om och jag är övertygad om att han vänder det till sin fördel ganska ofta. Han är inte dum.


Vuxen: Jag klassar honom inte som vuxen riktigt än....men det kommer hoppas jag.