Wolfsirius Princess Hera

Valp: Hera föddes I Finland 4 april 2009 och att hon tillslut hamnade hos oss är nog lite av ödets nyck. Från början var vi mycket intresserade av en tikvalp från just den kullen, eftersom det ur avels synpunkt hade passat mycket bra ihop med våra hanar. Men vid närmare eftertanke kände att vi redan hade ganska många hundar och drömmen om en framtida CsV fanns ju där med så vi bestämde oss för att låta det vara. Däremot skulle en tjej i Sverige köpa en tik från just den kullen och behövde hjälp med hämtandet. Kim ställde mer än gärna upp och i samband med wolfdog träffen i Finland åkte han över och hämtade Hera och lämnade sedan över henne till Annica i Stockholm.


8 veckor senare fick vi beskedet att Annica var tvungen att omplacera Hera pga sjukdom och vi öppnade vår dörr för det lilla yrvädret. 22 juli landade hon här hemma hos oss och fann sig snabbt tillrätta i flocken. Hon var en otroligt framåt och modig valp med en energi som aldrig tycktes sina. När de vuxna hundarna lade sig tillrätta för natten började Hera tugga märgben, jaga katten, bita oss i fötterna och plåga de andra hundarna. Att vara still var inte riktigt Heras grej.


Hera och rumsrenhet är lite av ett kapitel för sig. Från den dagen hon kom hit har hon i princip aldrig bajsat inne, men kissa, DET var/är hon väldigt duktig på! Det som skiljde henne från de andra Saarloosarna vi har är att hon helst kissade där hon sov, vilket inte är så trevligt när man oftast har hundarna i sängen. Ibland kunde hon komma in från natta pinken och mer eller mindre gå direkt in till BIA-bädden och lägga en liten skvätt. Vad detta beteende berodde på har jag inte en aning om.


Tack vare att hon var så framåt och modig gick vi valpkurs med Hera och hon skötte sig alldeles utmärkt, lättlärd och trevlig valp som verkade ha lite mer arbetslust än de andra. Bilåkningen TILL kursen var däremot pest och pina enligt Hera, som de flesta andra SWH var hon extremt åksjuk och dreglade floder även under den kortaste bil tur.


Unghund: Den lilla valpen brakade i höjden och strax efter att hon hade fyllt året var hon uppe i 65 cm och vägde 28 kilo, en lång, slimmad och mycket vacker tik med andra ord. När det gäller hennes mentalitet kan jag säga att jag aldrig haft en hund som har haft SÅ mycket energi, är SÅ envis, ständigt på jakt efter någon att terrorisera eller något att förstöra, som biter, nafsas, jagar katten, äter allt hon hittar ute och med en jaktinstinkt som inte är av denna världen. Hera är överallt och ingenstans och ser verkligen till att vi håller oss sysselsatta. Hon ÄR en mycket trevlig hund iofs men att hålla jämna steg med henne är i princip omöjligt. Hennes hälsningsfraser är av det smärtsamma laget och trots att vi har tränat sedan dag ett hoppar, biter och river hon fortfarande sönder oss när vi kommer hem. Tydligen är hennes bror likadan så kanske det ligger i släkten?  ;)


Hera är såpass framåt att jag faktiskt har vågat ställa ut henne på riktiga, stora utställningar och hennes resultat har blivit både super bra och katastrofalt. Två första gångerna kammade vi hem 1:a priser, Cert, BIR och CACIB och senast åkte vi ut med en nolla eftersom Hera inte ville ha domarens fingrar i munnen.  Jag är övertygad om att hon kan gå långt och fortsätta få fina resultat om jag låter någon annan ställa henne eller arbetar bort min nervositet. Som Saarloos överlag är hon känslig för min sinnesstämning och i utställnings ringen är jag definitivt inte den lugna, trygga ledare jag borde vara utan mer ett nervvrak. 

 I skrivandets stund är Hera 1 år och 10 månader och har precis gått in i sitt första löp. Detta har tillfälligt gjort henne lite lugnare och det skall bli spännande att se hur hennes mentalitet utvecklas efter detta.