Ögonsjukdomar

  • PRA
  • Katarakt

Progressiv retinal Atrofi (PRA): PRA står för Progressiv=fortskridande Retinal = näthinne Atrofi = förtvining och är ett samlingsnamn på en rad olika ärftliga ögonsjukdomar. Dessa sjukdomar skiljer sig åt genetiskt men ger alla snarlika förändringar i näthinnan  vilka yttrar sig i att näthinnan förtvinar. ( först får hunden sämre mörkerseende, sen försämras synen även i dagsljus och tillslut försvinner den helt ).

 

Tidig och sen PRA.

PRA delas grovt upp i två grupper, tidig-PRA (syncellsdysplasierna) och sen-PRA (syncellsdegenerationerna). Tidig PRA orsakas vanligen av felaktigt utvecklade synceller (dysplasi) och debuterar hos valpar och unghundar. Sen PRA beror vanligen på att normala synceller bryts ner i förtid. Ofta ses symtomen först när hunden nått medelåldern. Både tidig och sen PRA förekommer hos Saarloos Wolfhond och då PRA har en väldigt lömsk arvsgång (enkelt recessiv och autosomal=sjukdomen sprids av till synes friska hundar men efter som sjukdomen sprids "under ytan" kan det gå flera år innan de första fallen dyker upp) så är en regelbunden kontroll enda chansen till att upptäcka om hunden är bärare av den ärftliga genen.

Det är lättare att hindra spridningen av tidig-PRA (dysplasi) än sen-PRA (degeneration). Tidig PRA upptäcks oftast innan hunden används i avel och då kan man hindra att sjukdomen förs vidare. Däremot hundar med sen PRA har ju ibland redan använts i avel när diagnosen ställs och har då redan fört sjukdomen vidare.

 

ERG ( Electro Retino Grafi)och ögonlysning)

ERG är en undersökningsmetod som är ganska dyr och utförs endast på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala, hunden är sövd under själva undersökningen. Det finns mycket begränsade resurser för att göra denna undersökning så det går inte bara att ringa och boka en tid som vid en ögonlysning. Hundar som är aktuella för ERG undersökning remitteras av ögonveterinär till detta. För diagnostiken är vi därför hänvisade till ögonlysning. Vid ögonlysning kan man se typiska förändringar för PRA på näthinnan många år innan hunden får problem med synen.

 

Ärftlighet och arvsgång.

 PRA är en sjukdom som nedärvs enkelt recessivt. Vilket betyder att för att en sjuk individ ska uppstå måste den först ha fått ett anlag från sin mor och ett från sin far. Anlaget måste alltså finnas i dubbel uppsättning för att sjukdomen ska uppstå. Med den kunskapen om arvsgången kan man räkna ut att alla hundar som är föräldrar till en PRA drabbad avkomma själva bär på minst ett anlaget för PRA. De behöver alltså inte själva ha anlaget i dubbel uppsättning eller själva ha sjukdomen, men eftersom de fått en avkomma som är sjuk i PRA så måste anlaget finnas i föreldrarnas gener , så kallade anlagsbärare. Dessutom måste åtminstone en av förälderns föräldrar ha minst ett anlag . Sen kan man också räkna ut att i varje generation så finns det minst en anlagsbärare på den drabbade hundens pappas sida och minst en på mammans sida.

Exemplet nedan visar hur det kan se ut när anlaget förs vidare i flera generationer för att i slut ändan ge upphov till PRA sjuka avkommor.

 PRA anlaget = P

Inga anlag = I

PP = PRA sjuk ( för alltid anlaget vidare)

PI = Anlagsbärare av PRA (insjuknar aldrig själv men kan föra anlaget vidare)

II =Frisk från PRA (insjukna ej i PRA och för ej anlaget vidare)

 

Frisk hund paras med frisk hund ( II+II) = 100% II

Frisk hund paras med anlagsbärare ( II+PI ) = 50% II, 50% PI

Frisk hund paras med PRA sjuk hund ( II+PP ) = 100% PI

Anlagsbärare paras med anlagsbärare ( PI+PI ) = 25% PP, 50% PI, 25% II

Anlagsbärare paras med PRA sjuk ( PI+PP ) = 50% PP, 50% PI

PRA sjuk paras med PRA sjuk ( PP+PP ) = 100% PP

 

Som man kan se i exemplet så kan två anlagsbärare (PI) få friska (II) avkommor, men de kan också få avkommor som är anlagsbärare (PI) och som inte själva blir sjuka i PRA, men risken finns också att de får PRA sjuka avkommor (PP). Det är denna arvsgång som gör PRA till en så lömsk sjukdom. Plötsligt slår den till och då kan sjukdomen redan sprids vidare till flera avkommor.


Katarakt , eller grå starr ( som den också kallas) är en ögon sjukdom som yttrar sig i en grumling i ögats lins och som kan vara ärftlig, förvärvad (ej ärftlig) eller en kombination av båda. Med katarakt menas varje typ av grumling i ögats lins, större eller mindre. Vissa katarakter är mycket små och de behöver därför inte påverka synförmågan. Det är inte bara en katarakts storlek som avgör effekten på synen utan även kataraktens läge i linsen. Det finns fyra varianter av katarakt som har eller misstänks ha ärftlig bakgrund; Total katarakt, Bakre polkatarakt, Främre y-sömskatarakt och Övrig partiell katarakt.

 

Total katarakt: Är en grumling av hela linsen som resulterar i blindhet. Kan förekomma i ett eller båda ögonen, den ärftliga former är vanligtvis dubbelsidig. Vid förvärvad (ej ärftlig) finns i allmänhet även andra förändringar i ögat. Total katarakt hos unga hundar 0-4 år betraktas som ärftlig, om det inte bevisligen ligger en yttre orsak bakom som tex. diabetes, infektioner, yttre trauma osv. Eftersom arvsgången för total katarakt är okänd påverkas inte eventuell avel på syskonen. Det finns inte heller något som hindrar att man avlar vidare på föräldrarna men man bör då välja en annan kombination ( gäller för mer eller mindre alla former av katarakt).

 

Bakre polkatarakt: Är en grumling som sitter mitt i bakre linsbarken, i den bakre polen. Det är en mindre katarakt av varierande storlek och dess placering i linsen gör att synen kan påverkas, i vissa fall mycket påtagligt. Förändringen upptäcks ofta vid ett till ett par års ålder men den kan dyka upp både tidigare och senare. Den tidiga varianten sprider sig mer och blir större än den sena. Många är progressiva och ger synnedsättning men kan ta flera år. En liten bakre polär katarakt påverkar inte synen. Studier tyder på ett genetiskt samband mellan total katarakt och bakre polkatarakt. Man har tex. vid operationer av hundar med total katarakt hittat indikationer som tyder på att vissa av dem utvecklas från en bakre polkatarakt. Arvsgång är inte säkert fastställd.

 

Främre y-sömskatarakt: Främre y-sömskatarakt har både en liten omfattning och ett "fördelaktigt" läge i linsen. Detta gör att synen påverkas obetydligt under hela hundens liv. Studier har gjorts (hos flat coated retriever med främre ysömskatarakt) och man har funnit en familjär förekomst. Det betyder att det finns en ärftlig bakgrund. Arvsgången är däremot inte fastställd.

 

Övrig partiell katarakt: Katarakter som inte passar in i någon av de tre beskrivningarna ovan. De allra flesta är harmlösa. En del bör följas upp då det kan bli total katarakt men de allra flesta övriga partiella katarakter är harmlösa och utgör inget avelshinder. Dock förekommer det mer elakartade varianter. En del är förstadier till total katarakt. Andra är katarakter som man av erfarenhet vet kan komma att påverka synen och ha ett ärftligt inslag. Det senare gäller vissa rasbundna typer.