Rasstandard

Översättningen är gjord av Ninni Erlandsson. Visa lite respekt och kopiera den inte hur som helst utan maila först och fråga.

Ursprungsland/hemland: Nederländerna


Användningsområde: Sällskapshund


FCI-Klassifikation: Grupp 1


Bakgrund/ändamål: Leendert Saarloos (1884-1969) var en naturälskare som även höll mycket av hundar. Emellertid tyckte han att hundar hade blivit för humaniserade och planerade och då han höll mycket av Schäfer ville han avla tillbaka de naturliga egenskaperna i den rasen i hopp om att skapa en bättre arbetshund. Av den anledningen korsade han Schäfer hanen Gerard van der Fransenum, en hund av klassisk Preussisk typ, med Fleur, en varg tik som härstammade från den Sibiriska grenen av den Europeiska typen. (1932)

 Genom att avla tillbaka på fadern gav det honom en bas population av djur med en kvarts varg blod. Under förloppet av den följande experimentella fasen med strikt urval, utvecklades en ny ras, European Wolfsdog .

Då utvalda djur av den här nya rasen i början visade sig fungera bra som blindhundar ansågs de lämpade för denna typ av arbete. Men genom en ökning av andelen varg blod miste man gradvis de bra egenskaperna som ärvdes från stamfadern Gerard och de blev uppenbart att rasen varken var lämpad som brukshund eller blindhund. Arvet från Leendert Saarloos, inte en brukshund men en hund med egenskaper från naturen, blev erkänd som ras 1975. Då fick också rasen sitt namn Saarlooswolfhond för att hedra sin skapare.

Sedan dess har Nederlandse Vereniging van Saarlooswolfhonden  (Netherlands Society for the Saarloos Wolfdog), representerat rasens intressen och rasstandarden som följer.


Helhetsintryck: Kraftigt, harmoniskt byggd, förhållandevis långa ben utan att för den delen se långbent ut. Vargliknade vad gäller kroppsbyggnad, rörelser och päls. Tydlig könsprägel.


Viktiga måttförhållanden: Saarlooswolfhond är längre än hög. Nos parti och skalle ska vara av samma längd


Uppförande/karaktär: Livlig hund, sprudlande av energi och visar en klart stolt och självständig karaktär. Han lyder bara av fri vilja och är inte undergiven. Gentemot sin ägare är han synnerligen lojal och trofast, gentemot främlingar reserverad och något misstänksam. Reservationen och den varglika önskan att ta till flykt i främmande situationer är typiskt för rasen och dessa egenskaper bör behållas. När främlingar närmar sig en Saarlooswolfhond bör han ha förståelse för dessa egenskaper. Ett påtvingat, oönskat närmande av en främling kan leda till en översvallande önskan att fly. Då detta flyktbeteende hindras, t.ex. genom att hunden är i koppel, kan hunden ge intryck av att vara nervös.


Huvud: Huvudet ska ge ett varglikt intryck och dess storlek ska harmonisera i relation till kroppen. Sett från ovan och från sidan är huvudet kilformat. Karakteristisk är linjen från nos partiet till den väl utvecklade kindbens bågen. Tillsammans med korrekt formade och placerade ögon ger denna linje det önskvärda varglika utseendet. 


Skalle: Platt och bred, bredden bör inte överdrivas då detta påverkar kilformen. Nackknöl och ögonhålor ska inte vara synliga. Ögonbrynsbågen går över i skallen i en flytande linje.


Stop: Övergången från den starka muskeln till skallen skall bilda ett lätt markerat stop.


Nos: Nos tryffeln ska vara svart utom hos leverbrun och cremé färgade hundar där den ska vara brun. Nos ryggen skall vara rak.


Läppar: Tättslutande och strama.


Käkar/Tänder: Välutvecklade käkar. Överkäken får inte vara för grov i förhållande till skallen då detta ödelägger det varglika utseendet. Underkäken får inte vara för framträdande. Kraftigt och komplett sax bett, mycket trångt sax bett är acceptabelt. Komplett tanduppsättning.


Ögon: Mandelformade, gul färg föredras. Lätt snedställda, inte utstående eller runda, och med tättslutande ögonlock. De skall ge ett vaket intryck, reserverat men inte nervöst. Ögonen är mycket karakteristiska för rasen och understryker det önskade varglika utseendet. Det önskvärda ansiktsuttrycket uppnås bara genom ljusa ögon. Stor vikt läggs vid färg, form och placering. Äldre hundar kan få något mörkare ögon men den gula färgen skall upprätthållas. Brun färg är mindre önskvärt. Ögonhålan går över i skallen i en flytande linje.


Öron: Medel stora, tjocka och trekantiga med rundad spets. Hårig insida. Öronen skall vara ansatta i höjd med ögonen. Mycket rörliga och utrycker hundens sinnesstämning och känslor. För spetsiga eller för högt ansatta öron är icke önskvärt. Öron som sitter för brett isär ödelägger hundens typiska utseende och är därför inte heller önskvärt.


Hals: Torr, mycket muskulös och går över i ryggen i en harmonisk linje. Lika jämn och harmonisk ska linjen mellan halsen och bröstet vara. Nacken kan, speciellt vintertid, vara utsmyckad med en vacker krage. Minimal hals hud som inte är iögonfallande. Under avslappnad trav är det typiskt för Saarloos wolfhond att huvud och hals är i en nästan horisontal linje.


Kropp: Saarloos wolfhond är längre än den är hög.


Bröstkorg: Bringans böljande linje når som mest ned till armbågarna. Sedd framifrån är bröstkorgen och mellanrummet mellan benen måttligt. Normalt välvda revben.  För massivt bröst ska undvikas då det förstör helhetsintrycket av en travare. Slank kontur och väldigt varglik.


Rygglinje: Rak.


Rygg: Rak och stark.


Kors: Lätt fallande.


Svans: Bred och rikligt behårad och skall nå minst ned till hasleden.. Tämligen lågt ansatt med en fördjupning vid ansättningen. Svansen bärs lätt böjd i en sabel form eller hängandes rakt ned. Kan bäras något högre under upphetsning eller vid trav.


Extremiteter:


Framställ: Benen är raka och väl musklade. Benen har ovalt tvärsnitt och är inte för grova. I förhållande till kroppen har benen en viss elegans.


Skulderblad: Tillräckligt brett och långt. Normal vinkel ca 30°  mot lodrät, inte överdrivet.


Överarm: Samma längd som skulderblad, vinkeln mellan skulderblad och överarm normal, inte överdriven.


Armbåge: Sluter tätt intill bröstkorgen utan att vara pressad inpå. På grund av revbenens kurva och den korrekta positionen av skuldra och överarm är avståndet mellan frambenen måttligt brett.


Framtassar: Harfötter, väl musklade och välvda med kraftigt utvecklade trampdynor.


Bakställ: Normalt placerat bäcken. Lågt ansatt svans, som ofta framhävs genom lätt missmod, gör att bäckenet ofta verkar vara placerat mer snett. Bakställets vinkel är i balans med framställets. De rastypiska lätta rörelserna är mycket beroende av en korrekt vinkel mellan knä och has. Minsta avvikelse förhindrar dessa typiska rörelser. Lätt ko hasighet vid stående är tillåtet.


Lår: Mycket muskulösa, normal bredd och längd.


Knä: Ej överdriven vinkel.


Hasled: Vinkeln får inte vara överdriven. Ben och muskler tillåter optimal uttänjning av hasleden.


Has: Tillräckligt lång (inte kort) medel sluttande.


Baktassar: Välutvecklade och välvda.


Rörelser: Saarloos Wolfhond är en typisk outtröttlig travare som kan tillryggalägga stora avstånd i sin egen takt. Han tröttnar knappt genom sina naturliga rörelser och påminner om vargen. Saarloos Wolfhond skiljer sig mycket från andra raser genom sina väldigt speciella, lättfotade rörelser. De korrekta rörelserna är väldigt beroende av olika detaljer i kropps konstruktionen. Framför allt har de olika lemmarnas vinklar stor betydelse. Vid en oinskränkt trav bär Saarloos Wolfhond huvud och nacke i en nästan horisontal linje. I denna position är ögonens placering och de kilformade huvudet särskilt karaktäristiskt. I en outtröttlig trav, vilket är den typiska rörelsen för rasen, sträcker inte hunden benen speciellt mycket. Detta, liksom för mycket drivning, skulle förstöra den lättfotade rörelsen som är modellen för energi sparande förflyttning.     


Päls: Sommar pälsen skiljer sig mycket från vinterpälsen. På vintern dominerar under ullen som tillsammans med täck håren bildar en riklig päls som täcker hela kroppen och bildar en tydlig krage runt halsen. På sommaren dominerar täckhåren. Temperatur skillnader på hösten och vintern kan ha stor påverkan på under ullen men tendensen till den skall alltid finnas närvarande. Det är viktigt att magen, insidan av låren och pungen är täckta av päls.


Färg:


Storlek/vikt:


Mankhöjd:

Avvikelser uppåt tolereras


Fel: Avvikelser från föregående punkter skall betraktas som fel. Hur allvarligt felet är skall graderas efter hur stor avvikelsen är i förhållande till rasbeskrivningen


Huvud:

 

Kropp:


Svans:


Ben:


Päls:


Diskvalificerande fel:


OBS: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Registreringsbestämmelser i Sverige för Saarloos Wolfhond

Registreringsförbud för svenskfödd avkomma som ej är ID-märkt och härstamningskontrollerad genom DNA-analys.
Registreringsförbud för avkomma efter i Sverige boende föräldradjur, som ej är ID-märkt och som ej har känd mental status. I enlighet med SKKs grundregler skall känd mental status föreligga före parning. Med känd mental status menas att hunden genomgått en fullständig MentalbeskrivningHund (MH). Om föraren avbryter provet anses hunden ej ha känd mentalstatus. Avbryter beskrivaren provet eller om föraren avstår skott, skall hunden ändå anses ha känd mental status.