They say memories are golden

well maybe that is true.

I never wanted memories,

I only wanted you.


A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.


In life I loved you dearly,

In death I love you still.

In my heart you hold a place

no one could ever fill.


If tears could build a stairway

and heartache make a lane,

I'd walk the path to heaven

and bring you back again.


Our family chain is broken,

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again....

Borta men inte glömda...


Patrik "Patte" Erlandsson: 1968-07-23 / 2002-09-16

Quem di diligunt adulescens moritur!


Dom säger att tiden läker sår och mildrar smärtan.....dom ljuger!

Saknaden efter min bror är obeskrivbar så jag tänker inte ens försöka förklara. Han var den enda människa jag litade blint på och som jag vet aldrig medvetet skulle skada mig. Den som stöttade mig, gav mig en spark i röven när jag behövde det och som fick mig att skratta mig halvt fördärvad. På klassigt storebrors vis retade han gallfeber på mig många gånger man jag dyrkade marken han gick på, och gör fortfarande.


....................


Roger Erlandsson: 1948-09-25 / 1991-01-05

Beroende på vem man frågar så var kanske inte min pappa jordens snällaste människa alla gånger, men han var MIN pappa... och jag älskade/älskar honom precis som han var. Han tog mig med på fiske turer, byggde kojor med mig i skogen och var som en riktigt stor björn... *L* Han doftade alltid skog/kåda och pip rök, hade ett bullrande skratt och kunde med lätthet lyfta upp mig på sina axlar. En barnslig människa som fullständigt missade det här med att växa till sig och ta ansvar. *S*


Han försvann ur mitt liv precis när jag höll på att bli vuxen och det är så mycket vi aldrig fick uppleva ihop och så många saker jag aldrig fick visa honom. Förhoppningsvis finns han vid min sida och skrattar gott åt mina misstag, gläds när jag lyckas och skakar på huvudet åt mina ibland tokiga idéer.


....................


I take your paw in my hand,

se your hourglass is losing sand.

I wish I could buy you some more time,

But you have reached the end of the line


I strike your fur and I cry a tear,

I whisper softly in your ear.

So many years together my friend,

I don’t want this friendship to end.


A lick on my face to ease my pain,

then the gods are calling your name.

You close your eyes, this is goodbye,

It’s not fair that friends have to die.


There is a new star on the sky tonight,

big and clear and it’s shining bright.

It carries your name and will be my guide,

till the day my star shine by it’s side.

Obiwan's Elton: 1993-09-25 / 2006-02-16

 

Elton är/var Kims hund och kom med på köpet när vi flyttade ihop. En (enligt mig) typisk schäfer som pep i höga sky så fort man ens tänkte tanken på att ta i honom men när det gällde möte med andra hundar var han minsann störst bäst och vackrast. Av någon konstig anledning var vita pudlar hatobjekt nummer ett för Elton.


Han var "pappas pojke" ut i tass spetsarna och även om vi efter några år lärde oss att komma ganska bra överens så kom han aldrig att dyrka mig på samma sätt. Kanske för att jag var den elaka tanten som alltid envisades med att kamma honom??!! *S* Elton är den första hund vi har tvingats ta bort och det var ingen rolig upplevelse, nu var han 12½ år och hade haft en friskt och långt liv så vi ska inte klaga. Vi gjorde det som stod i våran makt för att han skulle ha det bra och när det var dax för honom att gå lät vi honom göra det med lite värdighet i behåll. Den sista gåvan till en hund som varit en trogen kamrat under en lång tid!


....................


Adroit's Chiquita Champ:1996-03-03 / 2008-07-24


Emma var min första egna hund och i och med att jag skaffade henne så gjorde jag precis det som alla avrådde mig från. Jag skaffade en Rottweiler som första hund, en omplacerings Rottweiler dessutom och till råga på allt en mycket illa behandlad omplacerings Rottweiler... Som bäddat för problem eller hur??!! Näe, faktiskt inte. Kanske hade jag tur, kanske var jag så dåligt påläst om hundar att jag inte insåg att det kunde gå åt helvete och därför aldrig oroade mig för det eller så kanske, kanske, kanske......är jag inte en så förbaskat dålig hund människa när allt kommer omkring?! Jag vet inte, och jag bryr mig inte heller. Emma blev min och jag fick ha henne hos mig i 9 år innan tumörer tyvärr tvingade henne bort från oss.


Hon var en helt underbar hund med hjärta av guld men tyvärr hamnade hon hon fel människor från början. Illa behandlad, rädd och osäker hamnade hon tillslut hos mig och jag gjorde mitt allra bästa för att göra resten av hennes liv till en angenäm upplevelse. Jag hoppas att jag lyckades och att hon verkligen fick det liv hon så väl förtjänade. Hon är mycket saknad och när hon somnade in i min famn hos veterinären tog hon en stor bit av mitt hjärta med sig på sin vandring...


....................